Vi är glada och stolta över att välkomna Jen Rosenblit som Köttinspektionen Dans internationella residenskonstnär i år. Jen kommer att tillbringa en månad på Köttinspektionen för att påbörja en ny koreografisk process, och residensperioden avslutas med en visning av verket under Revolve – Flesh 23–25 maj 2025.

Jen Rosenblit (f. 1983, USA) skapar performanceverk, baserad i Berlin efter många år i New York City. Arbeten som kretsar kring arkitekturer, kroppar, text och idéer som utforskar de problem som uppstår inom agendor för samhörighet. Rosenblits verk lutar åt det kusliga och söker sätt att vara tillsammans mitt i (o)bekanta och omöjliga motsägelser.

Begär och sexualitet återkommer som utgångspunkter, men utan att kräva en enhetlig estetik eller representation. Rosenblit är Guggenheim-stipendiat (2018), mottagare av New York Dance and Performance “Bessie” Award (2014) och var artist in residence vid La Becque (Vevey, CH) 2023 och har samarbetat med konstnärer som Simone Aughterlony, Miguel Gutierrez, A.K. Burns och Philipp Gehmacher.

www.jenrosenblit.net

Förra årets internationella Open Call resulterade i 130 ansökningar, av vilka vi endast kunde välja en. För att spara resurser och allas tid valde vi i år att utse residenskonstnären från förra årets ansökningspool. Den utvalda konstnärens konstnärliga frågeställningar passar väl in i  temat för Revolve 2025.

Svällande muskler, nervtrådar, synapser och känsloregister. Den åttonde upplagan av performancefestivalen Revolve är en kroppsmassa i rörelse.

Vi lever i barocka tidevarv, av oresonliga världsledare, krig och kolliderande världsbilder. Det digitala flödet är mättat av omvärldens ogripbara fysiska lidande, samtidigt som hyperverkliga, simulerade digitala världar sipprar in i våra porer.

Bland årets performanceakter finns ett spel mellan hudens yta och underliggande känsloregister, mellan form och sinnlighet. Kroppen som fantasi och verklighet ställs mot det politiska. Vilka utrymmen för handling och tolkning kan frigöras i detta möte?

Festivalen väver samman tematiker från grupputställningen Corpus Cosmos på museet, där kosmologiska och andliga föreställningar möter medicinen med olika historiska speglingar. Välkommen till en festival där köttet och kroppsmassan förklarar världen.

Festivalprogrammet som sker över tre dagar äger rum på två platser- Uppsala konstmuseum och Köttinspektionen.
Curatorer: Rebecka Wigh Abrahamsson, Uppsala konstmuseum
Karina Sarkissova och Kajsa Wadhia, Köttinspektionen Dans
Arrangörer: Uppsala konstmuseum och Köttinspektionen Dans
I samarbete med Region Uppsala.

PROGRAM

Fredag 23 maj, Köttinspektionen

 

Watch me bake – MASSA
Tid: 18.00-18.30
Plats: Forumtorget, Vandringen slutar på Köttinspektionen, Standbodgatan 3
Språk: Instruktioner kan ges på svenska och engelska.

Mellan yta och djup, mellan kollektiv impuls och individuell närvaro, öppnas ett utrymme för att se och känna världen på nytt. Var med i en kollektiv/konstnärlig/kroppslig vandring tillsammans med Watch me bake som börjar på stan och slutar på Köttinspektionen. Vi samlas på Forumtorget och rör oss gemensamt mot Köttinspektionen med start kl.18.00. Vandringen är öppen för alla som vill tillsammans ta sig till festivalen. Observera att sträckan delvis går över ojämnt underlag och korsar trafikerade vägar.

Koncept: Erika Martikainen, Linéa Alfredsson och Ida Mandrén
Medverkande: Erika Martikainen, Linéa Alfredsson, Ida Mandrén, Alexandra Holmberg, Elsa Lundkvist, Isak Mård och Paulina Lidholm

Jen Rosenblit – conducting oceans
Tid: 19.00-20.00
Plats: Köttinspektionen, Standbodgatan 3
Språk: Engelska

En detaljerad redogörelse för det absurda i att försöka organisera ostyrbara kroppar. Nationell säkerhet drivs av strävan att anpassa, förvärva och konsolidera landområden, som om att vara en nation eller en gemenskap någonsin fungerat till allas fördel. Den ihärdiga ädelheten kring egenvård som en kapitalistisk manipulation för att utöva kontroll över våra kroppar som separata snarare än som en del av naturen – en omätbar och oförutsägbar behållare, ett material i ständig förändring som svar på sin omgivning. Strypgreppet på möjligheterna till kärlek genom vänskap snarare än de sönderfallande arkitekturerna av intimitet bundna till ägande, monogami och rädslan för att bli övergiven.

Det har blivit omöjligt att hålla fast vid allt.
Dessa stormiga ansamlingar beter sig som föraktfulla föräldrar och gör våra kroppar och deras bristfälliga, men varaktiga, arkitekturer barnsliga.
Även om det känns avskuret har vi slutligen förlorat vårt säkra grepp.
Medan vi slår emot sköra väggar tillhör vi inte längre, utan existerar kontinuerligt.
För vissa blev det inte bättre som utlovat, utan faktiskt värre, och för andra fanns aldrig något sådant löfte.
Rosenblit skissar ett ofullständigt möte som erkänner den här kroppens storhet och erotiken i en eroderande röst.
”conducting oceans” bryter igenom en viss manipulation gömd i begärets veck.
Präglad av orimliga situationer som ber tittaren –lurar dem ibland – att ta över, vidareutvecklar denna solo-akt konstnärens benägenhet att artikulera den (o)möjliga mångfalden som begärets främsta partner.

Lördag 24 maj, Uppsala konstmuseum

Louis Schou-Hansen – Tragedy
Tid: 14.00-17.00
Plats: Uppsala konstmuseum, våning 1
Verket är en performanceinstallation. Du kan gå och komma.

Tragedy är ett uppslukande rum, där två olyckliga fiktiva karaktärer iscensätter en långsam, oändligt loopande mardröm. Detta drömlandskap har formen av en fälla, en labyrint utan väggar, en plats där västerländska kulturella troper från barocken till idag manifesteras som oordnade tvångshandlingar: lap dances, olyckliga älskare, cowboyfantasier, döende svanar, hovbaletter, stilleben och Hollywood-sex. Tragedy är en icke-emotionell begravningsplats för en odödlig historia – en slags tid i förfall.

År 2019 skrev konstnären och teoretikern Alina Popa i en av sina sista essäer: ”Kroppen är verklig, men det vi tänker om den är fiktion.” Samtidigt som Popa hänvisar till det ”verkliga” som kroppens materiella egenskaper – kött, ben, blod, hud etc. – pekar hon också på kroppen som en disciplinerad behållare där komplexa fiktiva verkligheter odlas tills de tränger in genom vår hud och fastnar i vårt kött som någonting sant. Med utgångspunkt i en utvidgad tolkning av Popas citat från 2019, utforskar Tragedy kroppen och det som omger den som ett komplext nätverk av destruktiva västerländska fiktioner, där vi alla blir våldsamma agenter i en döende värld.

Performance, ljud och kostym: Louis Schou-Hansen
Performers: Thjerza Balaj & Elise Nohr Nystad
Textilarbete: Karoline Bakken Lund
Foto: Chai Saeidi
Externt öga: Alexandra Tveit
Trailer/Dokumentation: Chris Helberg
Med stöd av: Arts Council Norway och PAHN – Performing Arts Hub Norway
Samproduktion: Podium Oslo

Laia Estruch – Stray Birds / Ocells Perduts V67
tider: 15.00-15.30 och 17.00-17.30
plats: Uppsala konstmuseum, trapphuset och utomhus

Hur många ljud kan rymmas från en och samma kropp? Den katalanska konstnären Laia Estruch har utvecklat en egen performancepraktik där rösten och andningen blir en förlängning av kroppen. Ocells Perduts V67 (2021) är ett ljudskapande och experimentellt projekt, mellan skulptur och performance, där en undersökning genomförs i trädkronorna om fåglarnas röst i relation till människokroppen. Ett förslag om utforskande och skapande, baserat på röstens förmåga att resa, interagera och migrera. Idén till Ocells perduts väcktes först i början av 2020 när Estruch stötte på en katalansk översättning av Stray Birds (1916), den bengaliska författaren Rabindranath Tagores samling av aforistiska dikter, i ett antikvariat i Mexico City. Verken utforskar en performativ användning av rösten, inklusive punk-Inuit-strupsångerskan Tanya Tagaq och den andalusiska blinda fågelskådaren Jose Carlos Sieres, eller tidigare fågelvokaliseringar som praktiserats av amerikanska Joan La Barbara. I sin unika soloakt låter Laia Estruch rösten flyga.

Maja Fredin – Broiler
Tid: 16.00-16.30
Plats:Uppsala konstmuseum, Vasasalen

På senare tid har jag tänkt mycket på kycklingar, kött och muskler.
Industriellt uppfödda kycklingar vars muskeltillväxt är maximerad så till den grad att deras benen bryts under deras vikt.
Eftersom broilern blev den perfekta metaforen för industrialisering och optimering av jaget, tvingar jag mig själv att se på världen genom en kroppsbyggares lins. En undersökning av den egocentrerade tid vi lever i, en tid där världen står i brand, allt verkar vara falskt och plastigt och som en paradox belönas äkthet och personlig utveckling.
Jag är nu helt uppslukad av gymträning och byggandet av mitt eget kött har blivit min konstform. De perfekt formade antika marmorstatyerna dröjer sig kvar, precis som den fascistiska rörelsen en gång blickade tillbaka till denna så kallade ”vita överhöghet”. En gång en färgstark värld, står nu kall och blek i sin ihåliga perfektion.
Jag drömmer om revolution och ett paradigmskifte. Men vad gör jag istället för att ställa till med ett helvete? Jag går till gymmet. För det är lättare att förbättra sig själv än världen. När jag lyfter, blir jaget irrelevant, jag är bara min kropp och min andning. Köttet.

Deva Schubert  – Glitch Choir
Tid: 19.00-19.50
Plats: Uppsala konstmuseum, Vasasalen

Glitch Choir överför fenomenet glitch till det analoga rummet. I centrum av verket står omkompositionen av en klagosång genom glitching. Historiskt sett har offentlig sorgesång främst utförts av kvinnor, så kallade klageskor, som mot betalning ger känslomässigt uttryck för andras sorg över den avlidne. Det är främst kvinnor som tillåts, men som också är fördömda att glitcha det privata till det offentliga.
Två kvinnliga performers öppnar upp en kollektiv kropp av sorg genom att skapa ett rum av intim multiresonans. I den vokala förvrängning som redan finns i klagosången sker en transformation av sorg till en kollektiv glitch. Vilken typ av kör uppstår i frekvensernas dissonans?
I Glitch Feminism Manifesto (2013) ser Legacy Russel på glitch som ett ögonblick av (tekniskt) misslyckande som manifesterar ett avbrott av information. Denna störning skapar en öppning för representation. Inte bara går något sönder, utan något annat, något nytt, uppstår. Det är ett sökande efter polyfoniska ögonblick där hybriditeten i vår levda verklighet klingar i sorgliga och rebelliska sånger.

Koncept & koreografi: Deva Schubert
Performers: Chihiro Araki and Deva Schubert
Komposition och ljuddesign: Ben Meerwein
Kostym: Ama Tomberli
Produktion: Wiebke Wesselmann
Finansierat av: FONDS DARSTELLENDE KÜNSTE #Take Care

Söndag 25 maj, Uppsala Konstmuseum

Louis Schou-Hansen – Tragedy
Tid: 14.00-17.00
Plats: Uppsala konstmuseum, våning 1
Verket är en performanceinstallation. Du kan gå och komma.

Tragedy är ett uppslukande rum, där två olyckliga fiktiva karaktärer iscensätter en långsam, oändligt loopande mardröm. Detta drömlandskap har formen av en fälla, en labyrint utan väggar, en plats där västerländska kulturella troper från barocken till idag manifesteras som oordnade tvångshandlingar: lap dances, olyckliga älskare, cowboyfantasier, döende svanar, hovbaletter, stilleben och Hollywood-sex. Tragedy är en icke-emotionell begravningsplats för en odödlig historia – en slags tid i förfall.

År 2019 skrev konstnären och teoretikern Alina Popa i en av sina sista essäer: ”Kroppen är verklig, men det vi tänker om den är fiktion.” Samtidigt som Popa hänvisar till det ”verkliga” som kroppens materiella egenskaper – kött, ben, blod, hud etc. – pekar hon också på kroppen som en disciplinerad behållare där komplexa fiktiva verkligheter odlas tills de tränger in genom vår hud och fastnar i vårt kött som någonting sant. Med utgångspunkt i en utvidgad tolkning av Popas citat från 2019, utforskar Tragedy kroppen och det som omger den som ett komplext nätverk av destruktiva västerländska fiktioner, där vi alla blir våldsamma agenter i en döende värld.

Performance, ljud och kostym: Louis Schou-Hansen
Performers: Thjerza Balaj & Elise Nohr Nystad
Textilarbete: Karoline Bakken Lund
Foto: Chai Saeidi
Externt öga: Alexandra Tveit
Trailer/Dokumentation: Chris Helberg
Med stöd av: Arts Council Norway och PAHN – Performing Arts Hub Norway
Samproduktion: Podium Oslo

OM KONSTNÄRERNA

Watch me bake är ett möjliggörande scenkonstkollektiv baserat i Uppsala med syfte att verka för närvaron av rörelsebaserad konst. Föreningen består av professionellt verksamma inom dans och scenkonst där varje individ har sina egna intressen som utforskas både individuellt och i grupp. Watch me bake genomför evenemang med fokus att skapa plats för konstnärer och publik att mötas i en tillåtande miljö med låga trösklar. Tillfällena fokuserar frekvent på work in progress där artister får visa något som är under arbete och publiken får möjlighet att “prov-prata” om upplevelsen med hjälp av varierande metoder som presenteras under tillfällena. Driver föreningen gör Linéa Alfredsson, Ida Mandrén, Erika Martikainen, Wilma Richards Jonasson och Line Jonsdotter.

Jen Rosenblit (f. 1983, USA) skapar performanceverk baserad i Berlin efter många år i New York City. Arbetena kretsar kring arkitekturer, kroppar, text och idéer som utforskar de problem som uppstår inom agendor för samhörighet. Rosenblits verk lutar åt det kusliga och söker sätt att vara tillsammans mitt i (o)bekanta och omöjliga motsägelser.
Begär och sexualitet återkommer som utgångspunkter, men utan att kräva enhetlig estetik eller representation. Rosenblit är Guggenheim-stipendiat (2018), mottagare av New York Dance and Performance “Bessie” Award (2014) och var artist in residence vid La Becque (Vevey, CH) 2023 och har samarbetat med konstnärer som Simone Aughterlony, Miguel Gutierrez, A.K. Burns och Philipp Gehmacher.
www.jenrosenblit.net

Louis Schou-Hansen (f. 1992, Århus, DK) är en interdisciplinär konstnär och performer som använder koreografi, teori, text och installation för att placera kroppen som en domän för fiktion. Härifrån dyker hens arbete ner i en assemblage av korrumperade kroppar, misslyckad sexualitet, återupplivad historia och begärets produktion. Louis har en masterexamen från The Dutch Art Institute (DAI) och en kandidatexamen från Oslo National Academy of Dance (KHIO).
Hens verk har nyligen presenterats på bland annat ICA – Institute of Contemporary Arts (London), NADA – New Art Dealers Alliance (New York), Dansens Hus (Oslo), Dansehallerne (Köpenhamn), II Magazine (Rom), Black Box Theater (Oslo), Centrale Fies (Dro), Copenhagen Contemporary (Köpenhamn), Suprainfinit Gallery (Bukarest) och My Wild Flag (Stockholm).
År 2023 blev hen nominerad till Sandefjord Kunstforenings konstpris tillsammans med Harald Beharie. Sedan 2024 har hen initierat och kurerat MIND EATER, en festival för samtida konst och performance, tillsammans med Runa Borch Skolseg.

Laia Estruch är född i Barcelona 1981, där hon också bor och arbetar. Hon har en examen i Fine Arts från Barcelonas universitet (2010) och studerade Performance Art och Sound Art vid The Cooper Union University i New York (2010). I sitt konstnärskap fördjupar hon sig i kroppen och rösten, i gränslandet mellan skulptur och performance. Estruch projekt analyserar de emotionella möjligheterna hos a cappella-rösten och kroppen, och öppnar ett utrymme för reflektion i relation till språkets performativa natur, ljudinspelning och dess muntliga arkiv. Skulpturala scenografier, utformade som scener eller experimentutrymmen, möjliggör för en aktivering av kroppen och språket genom röst, ljud och gester. Laia Estruch har fått stipendier, utmärkelser och residens och har presenterat föreställningar på många museer och festivaler i Barcelona, såsom MACBA, Antoni Tàpies Foundation, Fundació Joan Miró i Barcelona, Picassomuseet, men även internationellt som Travesía Cuatro GDL, México (2024); ‘After Paradise’, Triënnale Kortrijk, Bélgica (2024, Chapelle des the Beaux-Arts, Paris (2017). För närvarande visar hon en uppmärksammad separatutställning på Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía de Madrid (2025). Estruch finns representerad i privata och offentliga samlingar och är en del av Barcelonas offentliga kulturarv genom donationen av skulpturen ”Playground Scene” som finns installerad i Contemporary Art Center Fabra I Coats, MACBA Collection.

Maja Fredin är född 1992 i Uppsala och bor i Stockholm samt har en MFA i textilkonst från Konstfack 2022. Konstnärskapet bygger på performativa installationer som låter betraktaren bli en del av Fredins vardagliga koreografi. Hon ser sina verk som en reflektion av samhället – en fetisch för konsumism, dysmorfofobi, mat och det egna förfallet. Med en bred blandning av humor och härsken kitsch vrider och vänder hon på verkligheten, utvidgar vanföreställningar och bjuder in till tolkningar av den redan omöjliga värld som vi lever i. I gränslandet mellan skratt och djupt allvar verkar Fredins konst, med en stark tro på att konsten verkligen kan göra skillnad. Maja Fredin var Maria Bonnier Dahlin stipendiat 2023 och finns även representerad på KiN – Konstmuseet i Norr och Maria Bonnier Dahlin Stiftelses samling.

Deva Schubert är koreograf med fokus på vokala praktiker och är baserad i Berlin. Hon är född 1991 och har studerat dans i Salzburg, Kassel, Köpenhamn och vid HZT Berlin samt Fine Arts vid Kunsthochschule Kassel. I skärningspunkten mellan dans, installation och digitala medier tar hennes verk upp frågor om intimitet, kollektivitet och synergier genom tvärvetenskapliga metoder. Som dansare och performer har hon arbetat för Isabelle Schad, Michael Portnoy och Julie Favreau på utställningar som Venedigbiennalen, documenta 14 och steirischer herbst. Under 2020 deltog hon i utbildnings- och utbytesprogrammet danceWEB på ImPulsTanz. Hennes verk visades på Kunsthalle Zürich, Gessnerallee Zürich, Uppsala konstmuseum /Revolve Closer 2019, Radialsystem Berlin och Transart-festivalen i Bolzano. Under de senaste åren har hon forskat kring kopplingen mellan AI och kultur med Mosaick Collectiv. Verket GLITCH CHOIR hade premiär i juni 2023 på Reinbeckhallen Berlin och öppnar Tanztage Berlin 2024 på Sophiensæle. 2024 tilldelades hon ImPulsTanz – Young Choreographers’ Award för arbetet.

Under 2025 erbjuds residens till två Sverigebaserade danskonstnärer eller mindre grupper. En av residensplatserna kommer att ges till en Uppsalabaserad danskonstnär. Residenset vänder sig till professionella danskonstnärer som söker en plats för processbaserat arbete för att pröva nya arbetssätt, utmana sina invanda metoder och praktiker för att erfara, testa och förstå sitt konstnärskap på ett nytt sätt. Som en del av residenset ingår att dela med sig av sin praktik i en residensvisning och/eller workshop.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den konstnärsdrivna föreningen Fylkingen är på turné och lördagen den 1 februari kommer Fylkingen till Köttinspektionen. Fylkingen bjuder på experimentella röstimprovisationer, performance, violin, liveelektronik och dans.

Föreställningen börjar kl 18.00 men redan kl 17.30 blir det en kort föreläsning om Fylkingen och Fylkingens drygt 90-åriga historia. Föreläsare är Malte Dahlberg, kompositör och Fylkingens ordförande.

Gästspelet bjuds in genom ett samarbete mellan Köttinspektionen Dans och Konst.

 

Casey Moir
Casey Moir är röstkonstnär, improvisatör och kompositör inom experimentell musik. Hennes konstnärliga arbete och praktik är rotad i en ständig undersökning av rösten som instrument med vida ljudande möjligheter samt en genuin nyfikenhet för ljud, objekt och det experimentella. Casey Moir jobbar ofta med kropp, rum och rumslighet i skapandet av spatiala och/eller multisensoriska upplevelser. Casey Moir har sin bas i Sverige men jobbar även internationellt, framförallt i Tyskland. På Köttinspektionen kommer Casey Moir att presentera nya verk som slussar rösten genom noggrant valda effektpedaler som förvrider, förskingrar, förlänger, lagrar och manipulerar den akustiska rösten. Allt utifrån förutbestämda koncept och idéer.

elieli
elieli (Elisabeth Raymond) rubricerar sig själv som en koreograf och konstnär som arbetar inom text, film, workshops, installations- och performancekonst. elieli beskriver att deras verk navigerar ett fält av relationsfilosofi, komplikationer och föreställningar om nomadisk livsföring. elieli är verksam i Sverige och internationellt. Tillsammans med dansaren Linnea Sundling och musikern Cicely Irvine kommer elieli att framföra en förkortad version av verket Forever flow of wet long fingers at least some millions touching the light of another (love u like e.t) Verkets utgångspunkt är ett elektroakustiskt stränginstrument mellan två dansare, en katalysator för rörelse och relation. Genom detta vävs en sammankopplad berättelse om sårbarhet och ansvar, om trassel och kvantsammanflätning.

Lars Bröndum
Lars Bröndum, fil. dr, är tonsättare, live-elektronikmusiker och gitarrist. Han komponerar och framför musik för liveelektronik men ibland också för orkester/kammarensemble. Lars Bröndum arbetar ofta med interaktion mellan akustiska och elektroniska instrument i gränslandet mellan noterad musik och improvisation. I sitt arbete utforskar han metoder för grafisk notation,
improvisation, öppna slumpmetoder såväl som konventionell notation. Lars Bröndum verkar såväl i Sverige som internationellt.
På Köttinspektionen kommer Lars Bröndum att spela liveelektronik.

there are no more four seasons
Duon there are no more four seasons består av violinisten George Kentros och elektronmusiker Mattias Petersson. George Kentros har framträtt som kammarmusiker, solist och skådespelare runt Europa, Nord- och Centralamerika, Oceania och Japan. För närvarande är han konstnärlig forskare på KMH (Kungl. Musikhögskolan) i Stockholm. Mattias Petersson arbetar som tonsättare och elektronisk musiker, främst inom experimentell elektronisk musik och ljudkonst, med vissa dykningar in i popscenen. there are no more four seasons är pionjärer inom den så kallade live-remixkulturen, att göra om historiska musikverk som om de vore skrivna idag med allt vad det innebär både ljudmässigt, konstnärligt och socialt. Duons spelningar har beskrivits som “en högoktanig resa rakt in i musikens glödheta kärna” och på Köttinspektionen kommer de att spela ett nytt stycke.

Sara Soumah
Sara Soumah är koreograf och dansare. I sin solopraktik arbetar hon med rytmer, melodier, pauseringar, tystnad, nedbrytning och inzoomning av rörelser, rummet och platsen hon är i, inre- och yttre lyssnande och fokus, närvaro och spår från alla sina år av dans, rytm och musik som material. På Köttinspektionen kommer Sara Soumah att framföra ett utdrag ur sitt nya soloverk An act of resistance. An act of resistance är ett interdisciplinärt verk om och utifrån motstånd. Sara Soumah utforskar vad det innebär att göra motstånd som individ när grundläggande värderingar om allas lika värde ifrågasätts och rädsla och misstänksamheten kryper in under skinnet i samhället. När jämställdheten backar och feminismen ifrågasätts än mer.

 

Sedan 2016 har vi som driver Köttinspektionen Dans presenterat och upplåtit lokalen till en mängd konstnärliga praktiker, föreställningar och interventioner som på olika sätt experimenterar med dans och koreografi som konstform, politik och relation. Konst är för oss en nödvändigt fri plats för mänsklig kommunikation och aktivitet där vi får rum att experimentera med samvaro och deltagande, och som plattform vill vi agera stärkande för konstpraktiker som väljer den osäkra vägen framför den säkra, som låter mod leda vägen. Att utgå från tillit till såväl publik som konstverk och konstnär är viktigt för oss. Vi vill att Köttinspektionen ska vara en frizon bortom nutidens logik som ofta fokuserar kontroll, resultatet och mätbarhet. Vi vill erbjuda en plats och miljö där konstnärer kan få ro att utforska det oprövade, hoppfulla, högmodiga eller kraschade. 

Vi vill att Köttinspektionen ska vara en plats där olika konstnärliga praktiker kan mötas, utmanas och utvecklas, och bjuder främst in konstnärskap som från olika horisonter arbetar processbaserat på plats i lokalen. Även i de fall vi bjuder in “färdiga” gästspel, har vi för avsikt att låta det vara högt i tak för experiment och omformulering, så att föreställningens format och innehåll kan formas specifikt för det publika mötet just på Köttinspektionen. 

 

TILLGÄNGLIGHET PÅ KÖTTINSPEKTIONEN

Köttinspektionen erbjuder hörslinga, kontakta oss inför ert besök. Lokalen är till större del tillgänglig för besökare i rullstol eller permobil. Hela lokalen är belägen i markplan, ytterdörren kan hissas upp och ramper finns till trösklar. Däremot saknas tillgänglighetsanpassad toalett. Vi arbetar för att i samarbete med fastighetsägaren åtgärda detta.

Våra programpunkter är alltid kostnadsfria. Välkomna!

Köttinspektionen Dans är en plattform för experimentell dans och koreografi i Uppsala, initierad av koreograferna Tove Salmgren och Kajsa Wadhia, och drivs nu av Kajsa Wadhia och Karina Sarkissova. Köttinspektionen delas och drivs av Konstkollektivet HAKA, teatergruppen Uppsala fria teater och Köttinspektionen Dans.

Köttinspektionen Dans stöds av Kulturrådet och Uppsala kommuns kulturnämnd.