12 nov 2026: SLOW RIFFS / FIVE STAGES OF YES av Heidi Rustgaard

Datum: 12 november
Tid: 19.00
Plats: Uppsala konstmuseum
Uppsala slott, Drottning Christinas väg 1, ingång E
Biljetter: 60kr

×
foto: Henri T

SLOW RIFFS / FIVE STAGES OF YES är ett transdisciplinärt soniskt koreografiskt verk som utgår från Heidis ennots-koncept. Placerat i gränslandet mellan konsert och performativ installation, utspelar det sig som en rumslig ljudmiljö som kontinuerligt saktar ned – ett fördjupande landskap av skulpturala kroppar och resonant ljud som publiken kan röra sig igenom. Verket omtolkar elgitarren som ett könat kulturellt artefakt och queerar dess användning genom att begränsa det soniska materialet till en enda ton.

Genom att stämma varje sträng till samma ton underminerar verkat ”gitarrhjälte”-klichéer och maskulint kodade föreställningar om skicklighet. Ljudet blir ett rum för intimitet, omsorg och motstånd snarare än dominans och spektakel. Genom den uthålliga upprepningen av en enda ton destillerar verket klassisk dramaturgi till ett utdraget kvardröjande i ett kollektivt, destabiliserande vibrationsläge.

Koreografin är minimal, skulptural och konceptdriven. Rörelse uppstår ur kroppens relation till gitarren. Återkommande gester – som att smeka, gnida, glida och stumma – skapar motstånd, vibration och närvaro, och suddar ut gränserna mellan instrumentspel och förkroppsligad njutning, medan ljud utforskas som både fysiskt och affektivt material.

Koncept och koreografi: Heidi Rustgaard
Medverkande: Moica Bothner, Ida Jacobsen, Linn Nystadnes, Karen Røise Kielland & Heidi Rustgaard
Ljuddesign: Ross Flight
Ljusdesign: Phillip Isaksen
Kostym och scenografi: Ulrike Steven
Dramaturg: Martin Hargreaves
Finansierats av: Norska Kulturrådet, Fonds for Lyd og Bilde, Trinity Laban Seed Funding och Rose Choreography School.
Samproduktion: Høstscena Ålesund, RAS Sandnes, Rosendal Teater Norge och Köttinspektionen Uppsala, Sverige

KONSTNÄRER

Heidi är utbildad dansare och har en MRes (med distinktion) i Advanced Practices från Goldsmiths University. Hennes projekt hette ”Queer Choreo Curation – off-score, wobbles and conviviality” och handleddes av Irit Rogoff. Just nu ingår hon i konstnärsgruppen vid Rose Choreographic School på Sadler’s Wells i London, som leds av Martin Hargreaves.

Sedan 2000 samarbetar Heidi med Hanna Gillgren under namnet H2DANCE och arbetar med ett transdisciplinärt koreografiskt förhållningssätt. Tillsammans har de skapat nio helaftonsföreställningar som turnerat internationellt och samproducerats av partners i Storbritannien och Norden. De har också gjort flera kortare verk och beställningsverk. År 2018 startade H2DANCE Fest en Fest, en internationell festival för expanderad koreografi som de sedan dess har kurerat. Festivalen visar nordiska och brittiska konstnärer i sydöstra London, Cambridge och Colchester.

Vid Rose Choreographic School fortsätter Heidi sin queera strategi att arbeta off-score. Hon utvecklar en serie verk för gallerier som undersöker hur en enda ton kan användas som koreografiskt material. Serien samproduceras av ICA London och Bergen Kunsthall (NO). Sedan 2017 har H2DANCE skapat två koreografiska verk under titeln Amplified Edition, där föremål från black boxen och galleriet är det primära koreografiska materialet. De samproducerades av Rosendal Teater, Black Box Teater, DansiT (NO), Dansens Hus (SE), Dance4, MetalCulture, Roehampton University och Trinity Laban (UK). Verken turnerar tillsammans med H2DANCE:s deltagande verk ”Strangers & Others/Vi & Oss & Andre” (2017/21), den utökade versionen av Place Prize-verket ”DUET” (2013) och det immersiva röst- och rörelseverket ”SAY SOMETHING” (2011).

H2DANCE har visat sina verk på scener och festivaler som Sadler’s Wells, Dance Umbrella, The Place, Battersea Arts Centre, Nottdance Festival, Dance4, APT Gallery och Trinity Laban i Storbritannien. De har också visat verk på Rosendal Teater, Multiple dansefestival och Høstscena (NO), La Villette i Paris (FR), Kanonhallen i Köpenhamn (DK), Monty i Antwerpen (BE), Dock11 i Berlin (DE) och Mengi i Reykjavik (IS).

I oktober 2004 vann Heidi tävlingen Shrinking Cities i Tyskland, som arrangerades av Tysklands federala kulturstiftelse och Archplus. Det vinnande projektet hette ”Cow – the udder way” och gjordes tillsammans med Ulrike Steven (konstnär/arkitekt), Gareth Morris (arkitekt), Susanne Thomas (koreograf), Eike Sindlinger (arkitekt) och Paul Cotter (filmare). Projektet visades på DAZ (Deutsches Architektur Zentrum) och Leipzigs galleri för samtidskonst hösten 2005. Därefter turnerade det till New York, Detroit, Cleveland, Manchester, Dortmund och Montreal.

Under 2021–22 fick Heidi i uppdrag av emilyn claid att medskapa verket ”Untitled”. Det ledde också till verket ”SKINNED”, som nu turnerar med ett originalsoundtrack av Planningtorock. Heidi har dessutom gjort beställningsverk för The Place, Victoria & Albert Museum, Natural History Museum i London, Digital, North Kent Local Authority Arts Partnership och Surrey Dance Collective. Hon har också skapat verk för studenter vid Trinity Laban, Transitions och Trinity Laban Dance Collective (TLDC), London Contemporary Dance School, The National Centre for Circus Arts, CAT (Centre for Advanced Training), London Metropolitan University, Dartington College of Arts, London Studio Centre och Manchester Metropolitan University.
Som dansare har Heidi arbetat för kompanier som Duckie, Clod Ensemble, Seven Sisters Group, Colin Poole och Silence Crossing.

Heidi är i dag forskningsaktiv lektor i koreografi vid Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance. Hon undervisar också i koreografi och danspraktik vid Roehampton University.

Ross är ljuddesigner, tekniker och interaktiv teknolog. Han har under de senaste tio åren arbetat i professionella och kommersiella sammanhang och inom utbildning. Han tog en BA Hons i Creative Music Technology with Digital Arts vid University of Hull. År 2008 började han arbeta som studiotekniker och utvecklade samtidigt sin egen konstnärliga praktik. Som teknisk koordinator vid Barbican Centre i London fick han erfarenhet av projekt- och produktionsledning. Sedan 2015 arbetar han som frilansare med design av ljud, video och interaktiva system för samtida scenkonst. Han arbetar också med postproduktion och tekniskt genomförande för teater och live art-installationer. År 2017 började han arbeta mycket med interaktiv teknik. Som programmerare har han tillsammans med konstnärer använt MAX/MSP och Arduino för att skapa ljud- och videoinstallationer som styrs av verkliga signaler, till exempel kroppsrörelser, maskiner och naturelement. Sedan 2019 arbetar Ross mycket med ambisonics. Han producerar ljudspår för VR, 360-film och immersiva berättarpoddar. Med binaural inspelning och postproduktion skapar han rumsligt exakta och föreställda ljudmiljöer.

Martin är dramaturg och skribent, och hans intressen pendlar mellan leda och hysteri. Hans forskning rör performance och performativitet och omfattar bland annat samtidsdansens nära historia, queerande praktiker och camp-missförstånd. Innan han blev chef för Choreographic School var Martin redaktör för Dance Theatre Journal och programansvarig för MA Body in Performance vid Laban. Han var också chef för forskning och forskarutbildning vid London Contemporary Dance School. Han är gästlärare vid Stockholms konstnärliga högskola och har föreläst och varit examinator vid lärosäten i Storbritannien och övriga Europa.

15 okt 2026: Volume 1 av Adam Seid Tahir och Amina Seid Tahir

Datum: Premiär 15 oktober
Tid: 19:00 – 21:00
Publik kan komma och gå under föreställningens gång
Plats: Uppsala konstmuseum
Uppsala slott, Drottning Christinas väg 1, ingång E
Fri entré, ingen förbokning

×
Foto: Hanna Ukura

En repetition av kodad kommunikation

Höga ljud, utdraget tal och kommunikation genom beröring. ”Volume 1” är en samling praktiker som döljer och kodifierar språket i en sådan grad att det blir omöjligt att tyda för övervakningssystem. Genom kommunikationsformer inspirerade av fladdermöss, utrustning för ljudstörning, gester samt referenser från svart och queer populärkultur, utforskar performancet kodat språk som en form av motstånd.

I en tid då högerextremism och teknofascism i allt högre grad genomsyrar samhället utsätts marginaliserade grupper för övervakning (digital, institutionell och fysisk). ”Volume 1” tar sin utgångspunkt i denna verklighet som en spekulativ performancepraktik: en grupp om fyra utövare samlas för att öva på alternativa kommunikationsformer och utveckla strategier för att föra kritiska samtal utom räckhåll för hårt övervakade system.

Koreografi, framträdande: Amina Seid Tahir & Adam Seid Tahir
Samproducerad med: Köttinspektionen Dans
Med stöd av: DanceCooperative, Dansstationen, Region Uppsala

Adam Seid Tahir (hen) är koreograf och kreativ teknolog. Hen arbetar med att skapa performativa verk, webbaserade projekt med mera.

Seid Tahir intresserar sig för runologi och idén om en afro-nordisk folklore. Hen strävar efter att återberätta historien och mytologin kring det nordiska landskap där hen växte upp och fortfarande bor, utifrån ett queer-afro-diasporiskt och post-antropocentriskt perspektiv.

Alla Seid Tahirs verk behandlar det personliga och mytologiska som politiska fenomen. Genom detta skapar hen emotionella och sinnliga fiktiva världar där vissa samhälleliga konstruktioner kritiseras. Med andra ord används fiktion för att skapa motstånd samt för att ifrågasätta och förvränga olika ämnen och verkligheter.

Seid Tahir har presenterat sina verk i sammanhang som: Kunstenfestivaldesarts (BE), MDT (SE), Kampnagel Summer Festival (DE), Tanzquartier (AT), Dansehallerne (DK), Emergentia (CH), Bâtard (BE), My Wild Flag (SE), Dubrovnik Summer Festival (HR) och Dance Umbrella (UK). Hen samarbetar kontinuerligt med andra konstnärer, däribland Lydia Östberg Diakité och Amina Seid Tahir.

Webbplats: adamseidtahir.xyz

Amina Seid Tahir (hon/henne) är en svensk-eritreansk konstnär och koreograf som arbetar interdisciplinärt i gränssnittet mellan koreografi, ljud, installation och social praktik. Med fantasin som verktyg utforskar hon läkande och motstånd inom ramen för svart queer-erfarenhet, och väver samman muntliga traditioner, ritualer och myter för att skapa omslutande, fiktiva universum.

I sin konstnärliga praktik arbetar hon med ljudinstallationer, läkande ljudfrekvenser, vibrationer och vilans politik – som motståndshandlingar och som inbjudningar till kollektiv återhämtning och drömmande för den globala majoriteten. Aminas verk tar ofta formen av rituella rum, kollektiv sång eller drömlika portaler. Hennes praktik utforskar också idén om afro-nordisk folklore; ett koncept som väver samman berättelser från nordisk folktro med erfarenheter av att vara afrosvensk och eritreansk. Det är ett sätt att skapa mytologier, berättelser, traditioner och praktiker som speglar skärningspunkten i att vara en queer afrosvensk.

Hennes konstnärliga praktik formas i nära samspel med hennes community och skulle inte vara möjlig utan samtalen och samarbetena med bland andra Adam Seid Tahir, Ailin Mirlashari, Rebecca Beyene, Aditi Jaganathan, Lina Alarabi, Nora Seid Tahir, Sara Rad, Dina Said och många, många fler.

Hennes verk har visats på en rad olika platser och sammanhang, däribland Botkyrka Konsthall (SE), Primary (UK, Nottingham), SouthNord (SE), Dance Umbrella (UK), URB Festival – Kiasma Museum (FI), Rakete Festival (AT), ICE HOT (NO), MDT (SE), Kampnagel International Summer Festival (DE), KUNSTENFESTIVALDESARTS (BE), Rädda Barnen (SE), New Sh*t (DK), Emergentia (CH), Bâtard (BE), Index (SE), Sergels torg (SE), My Wild Flag (SE) och Mobil Ung Salong (SE, Bålsta).

Revolve Dreams and Dissent 22-23 maj

22-23 maj 2026

Uppsala konstmuseum, Drottning Kristinas väg 1
SoundLevel, Spikgatan 6
Utomhus mellan Västgötaspången och Uppsala Konstmuseum
Köttinspektionenn tillfälliga lokal på Säbygatan 15

Biljetter

Medverkande konstnärer:
Amanda Apetrea & Benjamin Quigley / gergő d. farkas / Roxy Farhat / Ailin Mirlashari / Netti Nüganen / Iris Smeds

Biografier

×

Revolve Dreams and Dissent tar avstamp i performance som en plats där dröm och motstånd samexisterar – inte som motsatser, utan som ömsesidigt beroende praktiker. Genom koreografi, bildkonst, berättande och fysiska möten, öppnar festivalens verk för en förskjuten verklighet, där det absurda, sensuella och humoristiska får samexistera med sårbarhet och envis närvaro.

I arbeten av Amanda Apetrea & Benjamin Quigley, gergő d. farkas, Roxy Farhat, Ailin Mirlashari, Netti Nüganen och Iris Smeds formas tillfälliga världar där kroppen kan fungera som plats för transformation, berättelser spricka och tiden vika av från sin vanliga riktning. Här förstås drömmen inte som eskapism, utan som en politisk kapacitet – ett rum för omförhandling, sorgearbete, begär, fantasi, kritiskt motstånd och radikalt hopp. Programmet öppnar för olika sätt att vara närvarande: som betraktare, deltagare eller medkännande vittne, där drömmar, tvivel och meningsskiljaktigheter ges plats.

Programmet
Fredag 22 maj 2026
Ingivning med mingel
18.30 Uppsala konstmuseum, 1A

gergő d. farkas – Deep Fake
Tid: 19.00-19.45
Plats: Uppsala konstmuseum / Den gamla slottskyrkan
Biljetter: Reservera plats 50 kr inklusive serviceavgift. BOKA

Deep Fake (2021), gergő d. farkas första koreografiska verk, är en samling av objekt, människor, ljud och rörelser som dansar på kollapsande gränser mellan levande och oorganisk, materia och immateria. De försöker att leka med de strukturer som i hemlighet (re)producerar dessa binära effekter. Genom att växla mellan ytterligheter såsom rollen som värd eller frånvarande kropp, ackompanjeras performern av kompositören Márton Csernovszkys söta men kusliga, känsliga och expansiva musik och av ett ömtåligt objekt som kallas Grid.

Deep Fake utmanar solo-formatets monokrati genom att försiktigt rikta åskådarens uppmärksamhet mot det decentraliserade framförandet av ljud, ljus och objekt och förvandla rummet till en levande och andande entitet. Verket drömmer samtidigt om nya möjligheter till samexistens och drivs av frågan: hur kan vi övertala mänskliga blicken att bli lite mindre antropocentrisk?

Koreografi och framträdande: gergő d. farkas
Assistans och art direction: Endre Cserna
Musik: Márton Csernovszky
Ljus: Kata Dézsi
Råd: Imre Vass
Video: Gergely Ofner
Smycken: Balázs Ágoston Kiss
Ekonomisk förvaltning: Sín Arts Center
Tack till: Sín Arts Centre, Workshop Foundation, Aerowaves Europe
Premiär: art quarter budapest

Buss: avgår 20.00 från Uppsala konstmuseum- Uppsala Centralstation Stationsgatan – Spikgatan 6, SoundLevel

Netti Nüganen – Ash, horizon, riding a house
Tid: 20.30-21.45
Plats: Spikgatan 6, SoundLevel, Uppsala
Biljetter: Reservera plats 50 kr inklusive serviceavgift. BOKA

I ”Ash, horizon, riding a house” reflekterar Nüganen och hennes två samarbetspartners över identitet och tillhörighet som flytande konstruktioner, formade av väder och plats. Genom att konfrontera vår miljös instabilitet uppmanas publiken att fundera över hur vi kan tillhöra ett landskap som inte kan vara oföränderligt.

Som svar på en värld där land, språk och folklore har blivit handelsvaror omger sig Nüganen, Sova och Kisling med is. Publiken uppmanas att ta hand om isföremål, medan droppande ispaneler blir tyngdpunkt. Föreställningen utvecklas som en serie kedjereaktioner som Nüganen binder ihop som berättare. Hon föreslår flera perspektiv på lokalitet genom att låta sig förvandlas mellan karaktärer som en fastighetsmäklare, en auktionsförrättare och en turist. ”Ash, horizon, riding a house” utforskar hur identitet, som något format av geografi, kan öppna upp utrymme för flöde, rörelse och transformation. Mot bakgrund av konstant droppande, upplöses förväntningen på beständighet. Efter is kommer vatten, och smältning blir en motståndshandling: mot kontroll och önskan att erövra.

Koncept, koreografi: Netti Nüganen
Föreställning: Netti Nüganen, Pire Sova, Michaela Kisling
Ljuddesign: Michaela Kisling
Scenografi, kostymer: Pire Sova
Text: Netti Nüganen
Ljusdesign: Klimentina Milenova
Huskostym: Zody Burke
Isformar: Madlen Hirtentreu
Produktionsledning: Partner in Crime och Kaie Küünal
En produktion av Netti Nüganen i samarbete med Tanzquartier Wien och Kanuti Gildi SAAL, Tallinn.
Kurator för Tanzquartier Wien: Lewon Heublein.
Stöds av the Austrian Federal Ministry of Arts, Culture, the Civil
Service and Sports, Cultural Endowment of Estonia, Valmiera
Summer Theatre Festival

Lördag 23 maj 2026
Ailin Mirlashari – The Sun Never Says to Earth, I Owe You
Tid: 13.00-14.00
Plats: Samling Västgötaspången. Avslut på Uppsala konstmuseum. Ingen föranmälan behövs.

I The Sun Never Says to Earth, I Owe You, försöker två healers få kontakt med sufiska poeter från ett årtusende tillbaka genom en parabol, i hopp om att finna svar på brännande frågor om vår egen samtid. Verket rör sig mellan ritual, absurditet, spekulation och kollektiv längtan. Det framfördes för första gången på Liljevalchs i Stockholm. På Revolve fortsätter konstnären Ailin Mirlashari att undersöka hur miljöer och historiska röster kan aktiveras i nuet.

Roxy Farhat – Föreläsning och workshop
Tid: 14.30-16.00
Plats: Uppsala konstmuseum, våning 1
Språk: engelska
Biljetter: Reservera plats 20 kr inklusive serviceavgift. BOKA

Vilken roll spelar konsten och kulturen i en tid som präglas av klimatkollaps och demokratins nedmontering? Dikten är full av berättelser om folkliga uppror, medan verkligheten snarare skiner i olika nyanser av apati. Vad är en rimlig respons till det sjätte massutdöendet, till ett livestreamat folkmord, till den växande fascismen?
Välkommen på föreläsning, med en kort efterföljande workshop med konstnären och aktivisten Roxy Farhat. Tillsammans kommer vi lyssna, tänka, skriva och diskutera om vår tids svåra ödesfrågor med syftet att hitta till en mer modig och radikal position. Programmet är en del i ett längre undersökande av hur en radikal konstpraktik kan ta form, och hur vi alla kan bli mer delaktiga i att skapa en annan verklighet.

Amanda Apetrea och Benjamin Quigley – DANCERAMICS
Tid: 15.30-19.00
Plats: Uppsala konstmuseum, Vasasalen
Verket rekommenderas från 18 år
Ingen föranmälan behövs. Kom och gå när det passar.

DANCERAMICS tar avstamp i idén om framtiden som något formbart – likt lera. I arbetet har Apetrea och Quigley återkommande frågat sig själva varför vi människor, varv efter varv, fortsätter att dreja samma form som ändå alltid blir sned åt samma håll. Vilka normer och maktstrukturer formar vi om och om igen med våra kroppar? Och hur ansträngande och obekvämt är det egentligen att bryta dessa invanda mönster?

DANCERAMICS utgår från insikten att heterosexuella begär är svåra att separera från heteronormativa strukturer, och att den heterosexuella duetten bär på en lång historia av romantiserad tvåsamhet, våld och förtryck. Konstnärernas egna kroppar fungerar både som skulpturalt material och som projektionsyta, där betraktaren erbjuds möjligheten att begrunda sin egen position i den komplexa maktväv vi kallar kultur. Kan vi omförhandla begär, kropp och makt eller är vi dömda att fastna i en loop?

DANCERAMICS är ett durational performance som pågår under 3,5 timmar, dyk upp när du vill, kom och gå som du vill, eller stanna och uthärda med oss!

Av och med: Amanda Apetrea och Benjamin Quigley
Mask och kostymdesign: Daniel Åkerström-Steen
Tekniker: Erik Valentin Berg
Grafisk form: Anna Hedström
Producent: Sara Bergsmark (Johnson & Bergsmark)
Administration: Interim Kultur
Med stöd från: Kulturrådet, Konstnärsnämnden
Tack till: Anna Hedström, Katya Lukoshkova, Carl-Michael Edenborg, Tove Salmgren, Gustav Löwenhielm, Studio 703, Nyxxx, Martin Vogel, Maud Karlsson Lima de Faria, Martin Lima de Faria, A Quinta das Artes, Butiken i Hörken och MDT.

Iris Smeds – Dead Hand’s Stew – a play about breeding
Tid: 17.30-18.00
Plats: Uppsala konstmuseum / Den gamla slottskyrkan
Språk: engelska
Biljetter: Reservera plats 50 kr inlusive serviceavgift. BOKA

Iris Smeds textdrivna och surrealistiska verk präglas av en mörk absurd humor. Dead Hand’s Stew – a play about breeding tar sin utgångspunkt i den nya filmen The little house in the food court, där en teatergrupp repeterar en adaption av Lilla huset på prärien. Performanceverket kretsar kring repetitioner och reproduktion, kaniner och händer. I en språklig inavel förvecklas kroppsligheter och meningsförskjutningar uppstår. Dead Hand’s Stew gjordes ursprungligen för Institutets performancefestival i Vitsaniemi 2025.

Buss: avgår 19.30 från Uppsala konstmuseum- Uppsala Centralstation Stationsgatan – Spikgatan 6, SoundLevel

Netti Nüganen – Ash, horizon, riding a house

Tid: 20.00-21.30
Plats: Spikgatan 6, SoundLevel, Uppsala
Biljetter: Reservera plats 50 kr inklusive serviceavgift. BOKA

I ”Ash, horizon, riding a house” reflekterar Nüganen och hennes två samarbetspartners över identitet och tillhörighet som flytande konstruktioner, formade av väder och plats. Genom att konfrontera vår miljös instabilitet uppmanas publiken att fundera över hur vi kan tillhöra ett landskap som inte kan vara oföränderligt.

Som svar på en värld där land, språk och folklore har blivit handelsvaror omger sig Nüganen, Sova och Kisling med is. Publiken uppmanas att ta hand om isföremål, medan droppande ispaneler blir tyngdpunkt. Föreställningen utvecklas som en serie kedjereaktioner som Nüganen binder ihop som berättare. Hon föreslår flera perspektiv på lokalitet genom att låta sig förvandlas mellan karaktärer som en fastighetsmäklare, en auktionsförrättare och en turist. ”Ash, horizon, riding a house” utforskar hur identitet, som något format av geografi, kan öppna upp utrymme för flöde, rörelse och transformation. Mot bakgrund av konstant droppande, upplöses förväntningen på beständighet. Efter is kommer vatten, och smältning blir en motståndshandling: mot kontroll och önskan att erövra.

Efterhäng med DJ på Köttinspektionen
Tid: 22.00-24.00
Plats: Säbygatan 15
I samarbete med RUSMUS och Hakagruppen.

Revolve Dreams and Dissent är ett samarbete mellan Köttinspektionen Dans och Uppsala konstmuseum och fortsätter ett långsiktigt arbete med performance som ett levande rum för experiment, kollektivt drömmande och konstnärlig risk.

Curatorer: Kajsa Wadhia och Karina Sarkissova, Köttispektionen Dans, Rebecka Wigh Abrahamsson, Uppsala konstmuseum.

I samarbete med Dansutveckling, Region Uppsala och Uppsala kommun X Kulturlyftet.

Med stöd av Kulturrådet och Kulturnämnden Uppsala kommun. 

The Sun Never Says to Earth, I Owe You, Ailin Mirlashari
The Sun Never Says to Earth, I Owe You, Ailin Mirlashari
Deep Fake, gergő d. farkas, photo: Iringo Simon
Deep Fake, gergő d. farkas, photo: Iringo Simon
Ash, horizon, riding a house, Netti Nüganen, photo: Ive Trojanović
Ash, horizon, riding a house, Netti Nüganen, photo: Ive Trojanović
DANCERAMICS, Amanda Apetrea & Benjamin Quigley
DANCERAMICS, Amanda Apetrea & Benjamin Quigley
Dead Hand’s Stew – A Play About Breeding, Iris Smeds
Dead Hand’s Stew – A Play About Breeding, Iris Smeds
Föreläsning och workshop, Roxy Farhat
Föreläsning och workshop, Roxy Farhat

ZERO – Dansföreställning av Manuel Rodríguez på Uppsala konstmuseum

Datum: 26 mars
Tid: 19:00 – 21:00
Plats: Uppsala konstmuseum
Biljetter: Fri entré, ingen förbokning
Publiken kan komma och gå under föreställningens gång

×

En föreställning som rör sig i gränslandet mellan dans, performance och bildkonst. Verket utforskar kroppen som ett levande arkiv – ett språk som viker sig över sig självt och bär spår av det läsbara och oläsbara.

ZERO är det som föregår allt, eller det som återstår när allt har upphört. En början och en slutlig tröskel på samma gång. Utgången från moderns kropp och ingången till denna värld. Munnen, en tröskel där orden försöker födas. Halsen och magen resonerar med deras andar. Andedräkt som brinner som eld, före språket.

ZERO är ett försök att fånga det ogripbara, att få fatt i den mänskliga längtan att skapa en värld genom materia. En gest som snubblar vid själva gränsen av mening och visar omöjligheten att gripa det som, likt vätska, glider mellan fingrarna.

Utformad som en performance-installation är verket en poetisk utforskning där kroppen är ett levande, föränderligt språk, en yta som viker sig över sig själv och översvämmar sina betydelser. Performern bebor rummet som ett fragmentariskt arkiv: en kropp full av luckor, spänningar och begär i omvandling. Denna kropp samexisterar med en konstellation av spekulativa objekt som spår av en icke-linjär tid. Minnen inskrivna med ett utdött språk, eller ett som ännu inte finns.

Manuel Rodriguez är en andalusisk dansare, koreograf och bildkonstnär, nyligen examinerad från masterprogrammet New Performative Practices vid Stockholms Konstnärliga Högskola (SKH). Hans konstnärliga praktik utvecklas genom en poetisk utforskning av kroppen som språk och levande arkiv — ett instrument för minne och en yta för det oläsliga. Hans verk frammanar det ofullbordade och outtolkbara och öppnar sprickor varifrån man kan föreställa sig andra sätt att vara tillsammans.
Han har skapat mer än femton sceniska verk tillsammans med redaktionella, audiovisuella och installationsprojekt såsom Body on Paper, Alien, Screensaver, R.E.M. och Manu. Han har även utvecklat beställningsverk för okonventionella rum såsom Mies van der Rohe Foundation (Barcelona), UNESCO:s världsarvsstäder och museer inklusive MACBA – Museu d’Art Contemporani de Barcelona, TEA Tenerife Espacio de las Artes, Museo Nacional Thyssen-Bornemisza (Madrid), CentroCentro Cibeles (Madrid), Kyoto Art Center (Japan), Cukrarna Gallery (Ljubljana, Slovenien) och Bonnefanten Museum (Maastricht, Nederländerna).
Under sin karriär har han mottagit många nationella och internationella priser och utmärkelser, inklusive första pris vid Gdańsk International Solo Dance Contest (Polen), Madrid Choreographic Competition, Burgos–New York Choreographic Contest och Copenhagen International Choreography Competition (Danmark).
Han har valts ut två gånger av Aerowaves Europe och har fått stöd genom residens, premiärer och produktionsprogram från institutioner, festivaler och skapandecentrum såsom El Graner (Barcelona), Instituto Cervantes, Institut Ramon Llull (Katalonien), Spaniens ambassad, Barcelona Institute of Culture (ICUB), Fundació Catalunya La Pedrera, Tanzhaus Zürich (Schweiz), Tanzcompany der Oper Graz (Österrike), Acción Cultural Española (AC/E), Teatros del Canal (Madrid), Elamor (Madrid), Centro Cultural Conde Duque (Madrid), Lavanderia a Torino (Italien), Mercat de les Flors (Barcelona), Sâlmon Festival (Barcelona) och Bunker–Elektrarna (Ljubljana, Slovenien).
Som performare har han samarbetat med internationellt erkända koreografer inklusive Marcos Morau — och uppträtt med La Veronal i tio år — James Thiérrée (barnbarn till Charlie Chaplin) och Carmen Werner.

Screenshot
Screenshot

Köttinspektionen Dans på Uppsala konstmuseum

Medan vår lokal Köttinspektionen renoveras under 2026 presenterar vi årets program på Uppsala konstmuseum. Vi är nyfikna på vad som händer när koreografi och performance bebor gallerirummet – och vi bjuder in er att utforska detta tillsammans med oss.

De konstnärer vi bjudit in delar vår nyfikenhet kring hur dans kan aktivera museimiljön. Tillsammans undersöker vi hur koreografi kan aktivera och ifrågasätta museets rum – dess arkitektur, dess historier och de sätt som kroppar, både performernas och besökarnas, rör sig genom det. Samarbetet skapar utrymme för att omdefiniera verk i dialog med sin omgivning och öppnar nya möjligheter för hur performance och bildkonst kan mötas.

Detta tillfälliga hem möjliggör för oss att fortsätta vårt engagemang för koreografi som ett utvidgat fält och som kritisk praktik, samtidigt som vi för in dans i nya offentliga rum i Uppsala. Vi ser fram emot att välkomna er till museet under året.

Köttinspektionen Dans

×

Sedan 2016 har vi som driver Köttinspektionen Dans presenterat och upplåtit lokalen till en mängd konstnärliga praktiker, föreställningar och interventioner som på olika sätt experimenterar med dans och koreografi som konstform, politik och relation. Konst är för oss en nödvändigt fri plats för mänsklig kommunikation och aktivitet där vi får rum att experimentera med samvaro och deltagande, och som plattform vill vi agera stärkande för konstpraktiker som väljer den osäkra vägen framför den säkra, som låter mod leda vägen. Att utgå från tillit till såväl publik som konstverk och konstnär är viktigt för oss. Vi vill att Köttinspektionen ska vara en frizon bortom nutidens logik som ofta fokuserar kontroll, resultatet och mätbarhet. Vi vill erbjuda en plats och miljö där konstnärer kan få ro att utforska det oprövade, hoppfulla, högmodiga eller kraschade. 

Vi vill att Köttinspektionen ska vara en plats där olika konstnärliga praktiker kan mötas, utmanas och utvecklas, och bjuder främst in konstnärskap som från olika horisonter arbetar processbaserat på plats i lokalen. Även i de fall vi bjuder in “färdiga” gästspel, har vi för avsikt att låta det vara högt i tak för experiment och omformulering, så att föreställningens format och innehåll kan formas specifikt för det publika mötet just på Köttinspektionen. 

 

TILLGÄNGLIGHET PÅ KÖTTINSPEKTIONEN

Köttinspektionen erbjuder hörslinga, kontakta oss inför ert besök. Lokalen är till större del tillgänglig för besökare i rullstol eller permobil. Hela lokalen är belägen i markplan, ytterdörren kan hissas upp och ramper finns till trösklar. Däremot saknas tillgänglighetsanpassad toalett. Vi arbetar för att i samarbete med fastighetsägaren åtgärda detta.

Våra programpunkter är alltid kostnadsfria. Välkomna!

Köttinspektionen Dans är en plattform för experimentell dans och koreografi i Uppsala, initierad av koreograferna Tove Salmgren och Kajsa Wadhia, och drivs nu av Kajsa Wadhia och Karina Sarkissova. Köttinspektionen delas och drivs av Konstkollektivet HAKA, teatergruppen Uppsala fria teater och Köttinspektionen Dans.

Köttinspektionen Dans stöds av Kulturrådet och Uppsala kommuns kulturnämnd.

Mer om Köttinspektionen: http://www.kottinspektionen.org

Följ Köttinspektionen på facebook: https://www.facebook.com/kottinspektionen/?ref=aymt_homepage_panel

 

 

Kajsa Wadhia arbetar konstnärligt och kuratoriellt mellan fälten performance och koreografi och har en MA i Nya Performativa Praktiker från  Stockholms Konstnärliga Högskola, 2015. Kajsas konstnärliga intresseområden rör sig mellan spekulativ feminism, koreovokala praktiker och kollektiva processer och hon ingår i dessa långsiktiga konstnärliga samarbeten: performanceduon The Disengaged Free Jazz Orchestra med Maria Stiernborg, kollektivet Spekulativa Juntan och en koreovokal trio med Moa Franzén och Tove Salmgren. Hon är medgrundare av och driver Köttinspektionen Dans sedan 2016.

Karina Sarkissova
är frilansande danskurator och dramaturg, baserad i Uppsala och Stockholm. Hon tog examen 2012 på School for New Dance Development (SNDO) i Amsterdam och 2019 på Dutch Art Instititue (DAI). Karina kuraterar den årliga festivalen My Wild Flag tillsammans med Pontus Pettersson, samt perfroanceprogrammet på Norbergfestival med Olof Runsten. Karina är medgrundare av höjden i Östberga, en plats för konstnärig produktion. Hennes praktik är dramaturgisk, koreografisk och kuratorisk; hon arbetar kontinuerligt med andra danskonstnärer och arbetar med koreografisk kontext.

Tove Salmgren arbetar som dansare, koreograf, kurator och pedagog. Hon har en MA i koreografi från Stockholms konstnärliga högskola. Tove har de senaste decennierna arbetat som frilansande dansare i en mängd koreografiska verk nationellt och internationellt, och de senaste åren är hon anställd som Lektor i koreografi med inriktning på performativ praktik på SKH, Stockholm. Som koreograf utforskar hon förskjutna perspektiv och verklighet, ofta genom små och relativt anspråkslösa medel, utifrån intresset att förhandla hur konst (och icke konst) kan utgöra en performativ mellanmänsklig arena för frihet och transformation. Sedan 2018 ingår Tove i en feministisk performancetrio tillsammans med Kajsa Wadhia och Moa Franzén, vilken utforskar hur kropp och röst hänger samman som medskapare till varandras blivande och frigörelse, genom att på olika sätt närma sig den ljudande kroppens materialitet, i skärningspunkten mellan vokalitet, andning och koreografi.  www.tovesalmgren.se