Datum: 12 november
Tid: 19.00
Plats: Uppsala konstmuseum
Uppsala slott, Drottning Christinas väg 1, ingång E
Biljetter: 60kr

SLOW RIFFS / FIVE STAGES OF YES är ett transdisciplinärt soniskt koreografiskt verk som utgår från Heidis ennots-koncept. Placerat i gränslandet mellan konsert och performativ installation, utspelar det sig som en rumslig ljudmiljö som kontinuerligt saktar ned – ett fördjupande landskap av skulpturala kroppar och resonant ljud som publiken kan röra sig igenom. Verket omtolkar elgitarren som ett könat kulturellt artefakt och queerar dess användning genom att begränsa det soniska materialet till en enda ton.
Genom att stämma varje sträng till samma ton underminerar verkat ”gitarrhjälte”-klichéer och maskulint kodade föreställningar om skicklighet. Ljudet blir ett rum för intimitet, omsorg och motstånd snarare än dominans och spektakel. Genom den uthålliga upprepningen av en enda ton destillerar verket klassisk dramaturgi till ett utdraget kvardröjande i ett kollektivt, destabiliserande vibrationsläge.
Koreografin är minimal, skulptural och konceptdriven. Rörelse uppstår ur kroppens relation till gitarren. Återkommande gester – som att smeka, gnida, glida och stumma – skapar motstånd, vibration och närvaro, och suddar ut gränserna mellan instrumentspel och förkroppsligad njutning, medan ljud utforskas som både fysiskt och affektivt material.
Koncept och koreografi: Heidi Rustgaard
Medverkande: Moica Bothner, Ida Jacobsen, Linn Nystadnes, Karen Røise Kielland & Heidi Rustgaard
Ljuddesign: Ross Flight
Ljusdesign: Phillip Isaksen
Kostym och scenografi: Ulrike Steven
Dramaturg: Martin Hargreaves
Finansierats av: Norska Kulturrådet, Fonds for Lyd og Bilde, Trinity Laban Seed Funding och Rose Choreography School.
Samproduktion: Høstscena Ålesund, RAS Sandnes, Rosendal Teater Norge och Köttinspektionen Uppsala, Sverige
KONSTNÄRER
Heidi är utbildad dansare och har en MRes (med distinktion) i Advanced Practices från Goldsmiths University. Hennes projekt hette ”Queer Choreo Curation – off-score, wobbles and conviviality” och handleddes av Irit Rogoff. Just nu ingår hon i konstnärsgruppen vid Rose Choreographic School på Sadler’s Wells i London, som leds av Martin Hargreaves.
Sedan 2000 samarbetar Heidi med Hanna Gillgren under namnet H2DANCE och arbetar med ett transdisciplinärt koreografiskt förhållningssätt. Tillsammans har de skapat nio helaftonsföreställningar som turnerat internationellt och samproducerats av partners i Storbritannien och Norden. De har också gjort flera kortare verk och beställningsverk. År 2018 startade H2DANCE Fest en Fest, en internationell festival för expanderad koreografi som de sedan dess har kurerat. Festivalen visar nordiska och brittiska konstnärer i sydöstra London, Cambridge och Colchester.
Vid Rose Choreographic School fortsätter Heidi sin queera strategi att arbeta off-score. Hon utvecklar en serie verk för gallerier som undersöker hur en enda ton kan användas som koreografiskt material. Serien samproduceras av ICA London och Bergen Kunsthall (NO). Sedan 2017 har H2DANCE skapat två koreografiska verk under titeln Amplified Edition, där föremål från black boxen och galleriet är det primära koreografiska materialet. De samproducerades av Rosendal Teater, Black Box Teater, DansiT (NO), Dansens Hus (SE), Dance4, MetalCulture, Roehampton University och Trinity Laban (UK). Verken turnerar tillsammans med H2DANCE:s deltagande verk ”Strangers & Others/Vi & Oss & Andre” (2017/21), den utökade versionen av Place Prize-verket ”DUET” (2013) och det immersiva röst- och rörelseverket ”SAY SOMETHING” (2011).
H2DANCE har visat sina verk på scener och festivaler som Sadler’s Wells, Dance Umbrella, The Place, Battersea Arts Centre, Nottdance Festival, Dance4, APT Gallery och Trinity Laban i Storbritannien. De har också visat verk på Rosendal Teater, Multiple dansefestival och Høstscena (NO), La Villette i Paris (FR), Kanonhallen i Köpenhamn (DK), Monty i Antwerpen (BE), Dock11 i Berlin (DE) och Mengi i Reykjavik (IS).
I oktober 2004 vann Heidi tävlingen Shrinking Cities i Tyskland, som arrangerades av Tysklands federala kulturstiftelse och Archplus. Det vinnande projektet hette ”Cow – the udder way” och gjordes tillsammans med Ulrike Steven (konstnär/arkitekt), Gareth Morris (arkitekt), Susanne Thomas (koreograf), Eike Sindlinger (arkitekt) och Paul Cotter (filmare). Projektet visades på DAZ (Deutsches Architektur Zentrum) och Leipzigs galleri för samtidskonst hösten 2005. Därefter turnerade det till New York, Detroit, Cleveland, Manchester, Dortmund och Montreal.
Under 2021–22 fick Heidi i uppdrag av emilyn claid att medskapa verket ”Untitled”. Det ledde också till verket ”SKINNED”, som nu turnerar med ett originalsoundtrack av Planningtorock. Heidi har dessutom gjort beställningsverk för The Place, Victoria & Albert Museum, Natural History Museum i London, Digital, North Kent Local Authority Arts Partnership och Surrey Dance Collective. Hon har också skapat verk för studenter vid Trinity Laban, Transitions och Trinity Laban Dance Collective (TLDC), London Contemporary Dance School, The National Centre for Circus Arts, CAT (Centre for Advanced Training), London Metropolitan University, Dartington College of Arts, London Studio Centre och Manchester Metropolitan University.
Som dansare har Heidi arbetat för kompanier som Duckie, Clod Ensemble, Seven Sisters Group, Colin Poole och Silence Crossing.
Heidi är i dag forskningsaktiv lektor i koreografi vid Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance. Hon undervisar också i koreografi och danspraktik vid Roehampton University.
Ross är ljuddesigner, tekniker och interaktiv teknolog. Han har under de senaste tio åren arbetat i professionella och kommersiella sammanhang och inom utbildning. Han tog en BA Hons i Creative Music Technology with Digital Arts vid University of Hull. År 2008 började han arbeta som studiotekniker och utvecklade samtidigt sin egen konstnärliga praktik. Som teknisk koordinator vid Barbican Centre i London fick han erfarenhet av projekt- och produktionsledning. Sedan 2015 arbetar han som frilansare med design av ljud, video och interaktiva system för samtida scenkonst. Han arbetar också med postproduktion och tekniskt genomförande för teater och live art-installationer. År 2017 började han arbeta mycket med interaktiv teknik. Som programmerare har han tillsammans med konstnärer använt MAX/MSP och Arduino för att skapa ljud- och videoinstallationer som styrs av verkliga signaler, till exempel kroppsrörelser, maskiner och naturelement. Sedan 2019 arbetar Ross mycket med ambisonics. Han producerar ljudspår för VR, 360-film och immersiva berättarpoddar. Med binaural inspelning och postproduktion skapar han rumsligt exakta och föreställda ljudmiljöer.
Martin är dramaturg och skribent, och hans intressen pendlar mellan leda och hysteri. Hans forskning rör performance och performativitet och omfattar bland annat samtidsdansens nära historia, queerande praktiker och camp-missförstånd. Innan han blev chef för Choreographic School var Martin redaktör för Dance Theatre Journal och programansvarig för MA Body in Performance vid Laban. Han var också chef för forskning och forskarutbildning vid London Contemporary Dance School. Han är gästlärare vid Stockholms konstnärliga högskola och har föreläst och varit examinator vid lärosäten i Storbritannien och övriga Europa.



