4 september 2016
14.00 – 16.00 Koreograferad läsecirkel med Caroline Byström
17.00 – 20.00 We happen things #3 – a meeting. Föreställningen/mötet är initierat och kurerat av Manon Santkin, Moa Franzén och Tove Salmgren.
Fri entré, ingen förbokning
En koreograferad läsecirkel är ett undersökande av hur metoder för dans kan möta metoder för läsning i grupp.
Vi föreslår att läsa tillsammans kan vara att dansa tillsammans, och hur vi dansar struktureras av en koreograf för varje tillfälle. Koreografen väljer text, metoder och format för experimentet efter sina egna konstnärliga intressen. Att delta i en koreograferad läsecirkel innebär att samtidigt fråga sig vad en sådan händelse är och kan vara. Vi deltar alla med vår nyfikenhet, våra kroppar, våra öron, vår röst, vår blick och våra tankar. Alla som vill är välkomna att delta, inga förberedelser krävs. Det är alltid möjligt att delta som åskådare/lyssnare/vittne eller som läsare/dansare.
Cirklarna leds på svenska eller engelska. Som deltagare är du välkommen att använda det språk du känner dig mest bekväm med. Vi hjälps åt att översätta när det behövs.
En konstnär är inbjuden vid varje tillfälle med uppdraget att svara med sin blick, sitt öra, sin hand eller tanke på läsecirkeln genom ett material som går att tryckas på papper. Den inbjudna konstnären deltar på samma villkor som andra deltagare; som åskådare/lyssnare/vittne eller som läsare/dansare. Dokumentet som konstnären skapar kommer att publiceras vid följande Sunday Circle. Barkman är inbjuden att dokumentera den tredje läsecirkeln.
Caroline Byström är född i Taegu, Sydkorea 1984. Bor i Stockholm sedan 2012 och arbetar som dansare, koreograf och museivärd. Byström använder sig av en ny metod i varje projekt vilket tar sitt uttryck i olika former för presentation. En förkärlek till akustiska koncept och ett applicerande av dem har fungerat som en brygga mellan hennes olika arbeten. Under våren studerar Byström skrivande vid Stockholms universitet och stöter där på, för henne, nya former av text vilket hon tror kommer att påverka innehållet i den cirkel hon fått i uppdrag att leda hos Köttinspektionen. Byström är utbildad i dans och koreografi i Köpenhamn, Salzburg, Gießen och vid Masterprogrammet i koreografi vid DOCH.
Under sin barndom på en pappersbruksort led Barkman av den språklöshet som präglade orten, alltmedan träden runt omkring höggs ned för att skapa pappersmassa. Pappersark framställdes för att transporteras annorstädes för att där fyllas med meningar. Sedemera erhöll Barkman magisterexamen i litteratur- och arkivarievetenskap från Znjevdijerr University samt fil kand. i konsthistoria och textkryptering. Sysselsatt med diverse textsortering. På senare år ägnat sig åt en dubiös ned- och uppgrävning av litteratur av varierande sort. Nattetid, med minutiös regelbundenhet, på en plats i skogen som ingen ännu har kunnat ange de exakta koordinaterna för. Den rituella akten bär starka drag av lika delar plantering och begravning.
Inför denna tredje upplaga av We Happen Things bjuder Moa Franzén, Tove Salmgren och Manon Santkin in Francine Agbodjalou och Kajsa Wadhia att tillsammans med dem framföra en stafett av scores genom vilka deras röster och rörelser kommer korsa varandra. Tre scores ligger till grund för denna föreställning: Tove Salmgren’s Objects and Speech, Manon Santkin’s Unexplained dances och Moa Franzén’s prɑpər spitʃ.
Genom loopar av repetitioner, variationer, igenkänningar och förskjutningar kommer de fem konstnärerna att genom sina individuella praktiker och perspektiv skapa en dissonant väv av sina olika förhållanden till performance, språk, korrekthet, dans och mest troligt även livet.
Scoren utgår alla från problematiseringar av makt, subjektivitet och kritikalitet. Med “koreografi” och “performance” som verktyg för att utforska relationen mellan språk och rörelse, riktas uppmärksamheten särskilt mot den talande kroppen och mot talet som praktik, form, kommunikation och politik.
We Happen Things #3 – a meeting är ett reflexivt projekt initierat och curaterat av Manon Santkin, Moa Franzén och Tove Salmgren som inbjuder till (själv)reflektion runt (konstnärliga) praktiker – för performer, konstnär och publik.
Föreställningen/mötet börjar 17.00 och kommer pågå med öppna dörrar. I foajén kommer snacks och kaffe/te att serveras under kvällen.
Moa Franzén – prɑpər ˈspiːtʃ
prɑpər ˈspiːtʃ utgår från idén om och praktiserandet av “det rätta talet” och hur de lingvistiska normer och lagar som definierar det har sina rötter i ideologi och idén om den civiliserade diskursen (till skillnad från de “primitiva” ljuden från de “ociviliserade”, “barbarerna”). Verket intresserar sig för relationen mellan tal och kropp, hur munnen “skolas” genom att inkorporera praktiserandet av korrekt tal, hur munnens rörelser är knutna till maktens spel, och hur inlärandet av detta tal är ett sätt att utöva makt över de talandes kroppar genom att få dem att inkorporera och internalisera en lingvistisk och grammatisk struktur.
Scoret definierar och diskuterar vad det rätta talet är och vad det kräver. Då det är skrivet i fonetisk skrift är det också en instruktion – det stavar ut det korrekta sättet att uttala orden. Genom att problematisera vilken sorts akt tal är – ideologisk såväl som rörelsemässigt – gör det rum för ett dysfunktionellt tal.
Tove Salmgren – Objects and Speech
I Objects and Speech uppmärksammas avsaknad av tillit i de gemenskaper vi bidrar till och ingår i. Scoret ifrågasätter vad upphovsrätt och idéer om konstnärligt ägande gör och innebär (vilka förstås som produkter av en individualistisk och alienerande tid). Som ritual, process och föreställning, testar scoret hur generositet och vår förmåga till tillit kan utgöra ett fundament för samvaro.
”Vad handlar det om?” … en vanlig fråga och en ordföljd som ofta uttalas i förhållande till en performance eller ett konstverk. Det är också en fråga som går att förstås som del av en kunskapstradition som verkar förlita sig på expertis och sociala hierarkier för att kunna existera. Objects and Speech möter den här traditionen med en ritual som syftar till något motsatt sitt traditionella syfte: att utmynna i en mängd specifika, outbytbara och personliga frågor och dilemman.
Objects and Speech är ett score med många möjliga material och former. Språk, saker och rörelser, används som medel för självbestämmande och för uppkomsten av nya historier. De kopplar ihop, kopplar isär, etablerar och förvirrar. Strukturerat av en tillit till de många personliga frågorna, ingen mer giltig än någon annan.
Manon Santkin – Unexplained Dances
Låt oss göra ett försök att dyka rakt ner i den värsta dualism historien känner till: att dela kropp och tanke.
Scoret för Unexplained Dances placerar kroppen och tanken i två parallella akter, framförda samtidigt. Principen kunde inte vara enklare: kroppen utför dans och tanken reflekterar kring Dans. Utifrån en sekvens av enkla instruktioner framför dansaren en uppriktig reflektion över den dans hen samtidigt är fysiskt engagerad i. Uppmärksamheten delas mellan lojaliteten med rörelsen egen icke-verbala logik och den logik som följer talet och förnuftet. Efter en stund börjar talet och rörelsen kommentera och föda varandra – orden och rörelserna smälter samman i en dans, och vi kan inte längre urskilja vilket som härstammar ur vad. I ett kraftfullt försök att konfrontera självreflexivitet producerar Unexplained Dances fysiska monologer där vår uppmärksamhet leds i en mångfald av riktningar och blicken närgånget får vandra med, utan att behöva ställa sig frågan om rätt eller fel.
Biografier
Francine Agbodjalou är skådespelare och konstnär verksam i Europa. Hennes praktik är multidisciplinär och kretsar kring intersektionen mellan det outsagda och det kommunikativa inom olika maktstrukturer. Hon studerar för närvarande vid Kungliga konsthögskolan och arbetar parallellt med en rad olika frilansuppdrag.
Kajsa Wadhia verkar i fälten performance, text och koreografi och har en masterexamen i Nya Performativa Praktiker från DOCH, Stockholm. Hennes konstnärliga praktik rör sig i kontexten av ett överproduktivt och accelererande samhälle och svarar genom att vända utmattning till motstånd och antiklimax till tillfredsställelse. Hon utgör tillsammans med Maria Stiernborg performance-duon The Disengaged Free Jazz Orchestra som undersöker anti-relationell estetik, långsamhet, disorganisering och lathet som konstnärliga verktyg och politiskt motstånd. Tidigare var hon länge verksam i scenkonstkollektivet Arena Baubo. Hon driver tillsammans med Tove Salmgren Köttinspektionen Dans i Uppsala.
Moa Franzén (f. 1985) är konstnär, baserad i Stockholm. Hennes praktik rör sig inom skrivande och performance och placerar sig i och mellan konst, koreografi och litteratur. Franzéns arbete kretsar kring relationen mellan språk och våld, retorik och ideologi, kropp och makt, och använder ofta motsägelsefulla och lågt värderade former och akter – som tystnad, frånvaro och stillhet – som platser och uttryck för agens och motstånd, genom att belysa och förskjuta hegemoniska narrativ, uttryck och situationer. Franzén har en Bachelor i fri konst från Kungl. Konsthögskolan och Kunstakademiet i Bergen, och en Master i koreografi från Nya performativa praktiker på DOCH. Hon har visat arbeten nationellt och internationellt, såväl som curerat och organiserat utställningar, performance och seminarier och medverkat i ett flertal publikationer. Hon arbetar även redaktionellt med litteraturtidskriften Kritiker.
Tove Salmgren (f. 1976) arbetar med dans, koreografi och performance, som initiativtagare och medarbetare i diverse kontexter och format. Inom fältet är hon verksam som dansare, koreograf, curator och pedagog och hon har en MA i New Performative Practices från DOCH, Stockholm. Hennes arbete handlar om att aktivera en kritisk diskurs rörande subjektivitet och makt, och ofta genom att hegemoniska strukturer inom själva fältet dans och koreografi adresseras och problematiseras. Hon är involverad i diverse konstnärliga samarbeten, som med The Blob där lek/instutition/kritik kopplas samman, i det kuratoriella samarbetet We happen things med konstnärerna Manon Santkin och Moa Franzén, och som en av två konstnärliga ledare för Köttinspektionen Dans, en mötesplats och scen för experimentiell dans och koreografi i Uppsala.
Manon Santkin (f. 1982) är frilansande konstnär och arbetar mellan Bryssel och Stockholm. Hon är verksam som dansare, koreograf, konstnärlig rådgivare, process-assistent och skribent. Manon examinerades från P.a.r.t.s. 2004 och avslutade nyligen en Master i Nya Performativa Praktiker på DOCH, som är en del av Stockholms konstnärliga högskola. Hon har samarbetat med koreograferna Mette Ingvartsen, Salva Sanchis, Xavier Leroy, Sidney Leoni, Eleanor Bauer, Cecilia Lisa Eliceche, Daniel Linehan och Leslie Mannès. Hon samarbetar även med ljudkonstnären Peter Lenaerts och designern Nicolas Couturier. Manon medverkar regelbundet i andra konstnärers processer som mentor, rådgivare eller dramaturg och ser sin roll som interpret sammansmälta med rollen som facilitator av kollaborativa processer. I sina senaste verk återvänder Manon till idén om ‘interpretation” som en ekologi av praktiker och intelligenser, självorganisering och interaktiva agenser.
Idé och scores: Manon Santkin, Moa Franzén och Tove Salmgren. Performers: Manon Santkin, Francine Agbodjalou, Moa Franzén, Kajsa Wadhia och Tove Salmgren. Med stöd av Stockholms stad och i samarbete med MDT Stockholm och Köttinspektionen Dans. Administrerat av Konstnärskooperativet Interim kultur och Köttinspektionen Dans.
