11 och 14 maj 2016 på Köttinspektionen
Fri entré, ingen platsbokning
Revolve Performance Art Days är en ny festival för performancekonst i Uppsala med fokus på konstformens specifika förmåga att verka i ett här och nu. Festivalen vill samla och lyfta fram en rikedom av uttryck och konstnärliga strategier som har det efemära gemensamt, och som kan utmana, berika och motsäga varandra. 14 internationellt verksamma konstnärer och grupper är inbjudna och festivalen förflyttar sig mellan platser av olika karaktär.
Revolve presenterar performancekonst som med mod och lekfullhet utmanar sitt eget medium och dess politik. Programmet har ett mångfasetterat innehåll. Här diskuteras vad det innebär att vara människa ur en social och existentiell aspekt. I starka visuella och konceptuella verk ryms politiska perspektiv såväl som eufori och eskapism.
För fullständigt program: uppsalakonstmuseum.se
Festivalen organiseras av Köttinspektionen Dans, Uppsala Konsert & Kongress, Uppsala Konstmuseum samt Gustav Broms i samarbete med Royal Collage of Art i London. Med stöd från Uppsala kommuns kulturnämnd, Kultur och bildning Landstinget i Uppsala län och Sensus. I samarbete med Iaspis, Konstnärsnämndens internationella program för bild- och formkonstnärer.
Performancen utgår från en uppsättning frågor och utforskar relationen mellan och komplexiteten i tystnad och tal, genom att beröra frågor kring makt, protest, ägande och förlust. Verket utspelar sig i munnen och som mun, på samma gång en dialog och en monolog, där agensen i konstnärens och publikens olika positioner är satt i spel. Vem har röst och vem är tystad? Vems tystnad utövar makt över vems tal?
Moa Franzén (f. 1985) är konstnär baserad i Stockholm. Hennes arbete rör sig inom skrivande och performance och placerar sig i och mellan konst, koreografi och litteratur. Franzéns arbete kretsar kring och utforskar motsägelsefulla och komplexa former och praktiker som platser och uttryck för agens och motstånd, genom att belysa och förskjuta hegemoniska narrativ och akter. Hon arbetar ofta i curatoriella samarbetsprojekt där organiserandet av tillfälliga rum för utbyte och samtal är centralt. Franzén har en Master i Nya performativa praktiker från DOCH. Hon har visat sina arbeten nationellt och internationellt, curerat och organiserat utställningar, seminarier och performance samt publicerats i flertalet tidskrifter och publikationer.
Dränkt i sjögräs av masskonsumtion och masskommunikation, baseras verket på teorin att vi alla lever i ett collage. Genom nya kombinationer av de visuella bilderna av offentliga platser, arkitektur, sociala kontexter och den politiska eller ekonomiska situation vi lever i, omprövar vi det världsomspännande collaget, dess hierarkier och förstenade villkor.
Shaking our wastes, half passion, half tradition, half fashion
I want your IBAN melody baby
Vi bjuder in performers Jelili Atiku och Lisa Hansson att tillsammans med oss delta i ett collage av överdimensionerade reklamtryck, med bilder av blanka bilar, skinande produkter och modebilder. Genom att strimla sönder affischbilderna och böja, dra och vika dem i ständigt rörliga ljudcollage, dekonstruerar vi vardagslivet vid brytningen mellan bild och innehåll. Vi dyker ner bland den så kallade utvecklade världens modebilder, och försöker nosa upp den industriella produktionens dåliga andedräkt, dold bakom rensade tänder och blekta gummidäck.
Jelili Atiku är en nigeriansk multimediakonstnär med politiskt engagemang för mänskliga rättigheter och rättvisa. Han är för närvarande projektledare för Art Africa Forum; konstnärlig ledare för AFiRIperFOMA – ett kollektiv av performance-konstnärer i Afrika; och huvudsamordnare för Human Rights Through Art (AHRA). Jelili har rest mycket och deltagit i många performances/ utställningar/ samtal världen över. Han är 2015 Prince Claus Laureate och blev nyligen felaktigt anklagad, arresterad och satt i fängelse på grund av ett av sina performanceverk i det offentliga rummet.
Lisa Hansson är operaskolad impro-sångerska, librettist och performanceartist verksam inom experimentell musik/musikdramatik och performance. Lisa använder egna experimentella rösttekniker jämte traditionell operaröst, och jobbar ofta improvisationsbaserat med en forskande aspekt såväl musikaliskt som sceniskt. Hon har skrivit manus och libretto till flera föreställningar inom performance och opera. Hon har även turnerat med egna verk med bl.a. gruppen KEL samt Klaverdal i Japan, USA, England och Sverige.
Marie Gavois https://vimeo.com/122048824 and Michel Klöfkorn https://vimeo.com/19987591
,,you are just a folder, you are some gigabyte in my life, that’s all”, Offenbach 2016 ,,We make do the Pietà of Our Lies” Salon des amateur, Düsseldorf February 2016 „A lizard visited us for breakfast“ Diskurs Festival 15“ Giesen Oktober 2015 „Street parade/ marching band“ in collaboration with Hack Museum in Ludwigshafen and a marching band of 18 musicians. September 2015
https://vimeo.com/122885679 Kai Middendorff Galerie, Frankfurt Performance September 2015
„A lizard visited us for breakfast” Skogen, Göteborg, Sweden performance August 2015
„IF TRAFFIC JAM WAS MY SISTER, MY BROTHER, MY UNCLE AND MOTHER“ https://vimeo.com/129141133Ejigbo, Lagos/ Nigeria January 2015. „Donkey zipper cerveaux dommage car prayers“ Macroscope, Mülheim/ Ruhr, September 2014.
„read-cut performance, Suzuki- Hannah Arendt“ Grace Exhibition Space, Brooklyn. 2014
,,Michel Klöfkorn, Marie Gavois & 200m2 office carpet in an moving intervention from the basement into the street and back into the gallery again”, Galerie Detroit, Stockholm. 2014
„I am trying to push myself into sth, that could be sth I don’t want to change my situation“, Gallery Detroit Roslagsgatan, Stockholm, 2013
Stop stop stop colonizing us with arbitrary capitalist power tricks. Trick that capitalist. Overpower that arbitrariness. Trick that catapultist. Empower that arbitrary power of yours. Your power my power yes power no power. POWOW. POW POW.
Konstnärsduon konfronteras med raserandet av det möjliga. De använder likgiltighet som politiskt motstånd och slipar på sin lathet som konstnärligt verktyg för att navigera bland oorganiserat skräp, schizofrena intensiteter och sömniga stenar.
Kajsa Wadhia verkar i fälten performance, text och koreografi och har en masterexamen i Nya Performativa Praktiker från DOCH, Stockholm. Hennes konstnärliga praktik rör sig i kontexten av ett överproduktivt och accelererande samhälle och svarar genom att vända utmattning till motstånd och antiklimax till tillfredsställelse. Hon utgör tillsammans med Maria Stiernborg performance-duon The Disengaged Free Jazz Orchestra som undersöker anti-relationell estetik, långsamhet, disorganisering och lathet som konstnärliga verktyg och politiskt motstånd. Tidigare var hon länge verksam i scenkonstkollektivet Arena Baubo. Hon driver tillsammans med Tove Salmgren Köttinspektionen Dans i Uppsala.
Maria Stiernborg är performancekonstnär utbildad på Dramatiska Institutet, och masterprogrammet Konst i Offentligheten på Konstfack, Stockholm. I sitt konstnärskap intresserar hon sig främst för relationen och maktförhållandet mellan konstnären och publiken och vad som uppstår när man bryter de rituella kontrakten.
Vad för slags socialt rum erbjuder en performance? I I pretend that you speak problematiseras situationen i förhållande till ömsesidighet, beroende och makt. Genom en samverkan av fiktiva, imaginära och konkreta element kretsar föreställningen kring relationer som uppstår mellan åskådare/åskådare och performer/åskådare. När performern intar rollen av en moderator och publiken får gestalta en publik, uppstår en sorts dans av kollektivt lyssnande, av uppmärksamhet, stillhet och rörelse.
Tove Salmgren är verksam som dansare, koreograf, dramaturg och mentor/pedagog och har en masterexamen i Nya Performativa Praktiker från DOCH, Stockholm. Hennes arbete utgår från en feministisk/antikapitalistisk grund och har ofta som strategi att adressera sig själv, dvs dansens/konstens hegemoniska strukturer och inneboende politik. Tillsammans med The Blob utforskar hon mjukhet, kritik och förorening inom och av institutioner, nästa gång i konferensen The Promises of Monsters i Stavanger (2016). Hösten 2016 har We happen things #3 – the speaking body premiär på MDT Stockholm, ett samarbete med Manon Santkin och Moa Franzén, i vilken andra konstnärer bjuds in att göra ett slags självporträtt genom deras scores. Sedan 2016 driver hon Köttinspektionen Dans i Uppsala, tillsammans med Kajsa Wadhia. Solot I pretend that you speak har presenterats på MDT under festivalen Another fine selection (2014) samt på The pipe factory under Glasgow International Festival samma år.
How to carry white men no 3/Brown woman carrying white men/Big Mamas Last Lullaby … belyser förhållanden mellan fysiska kroppar i den globala ekonomin, en domän strukturerad av koloniala efterverkningar. De tre titlarna antyder tre parallella tolkningsmöjligheter av en performance som delvis är privat och personlig och delvis politisk. Det är en undersökning av dynamiken mellan genus och ras och den roll de spelar i vår uppfattning av olika kroppar. Cecilia Germain är också medlem i konstnärsgruppen (r)evolve, ej att förväxla med Revolve Performance Art Days.
Cecilia Germain är född i Uppsala 1974 och har en magisterexamen i konst från Konstfack, från vilken hon utexaminerades 2006. Sedan dess har hon fortsatt sitt arbete, ofta med fokus på ämnen som rör identitet, historia, etnicitet, kön, metafysik, manipulation och den porösa gränsen mellan fiktion och fakta. Hennes egen multietniska bakgrund är en erfarenhet som har gjort henne intresserad av mekanismerna bakom maktstrukturer och tysta språk av den fysiska kroppen. Germain använder fotografi, text, teckningar, installation och performance som verktyg för att göra sin konst. Germain arbetar utifrån att vi alla är under påverkan av kollektiva fantasier och myter som undermedvetet reglerar våra uppfattningar och handlingar. Under 2011 började Germain det pågående “Carrying White Men”, en undersökning som fortsätter och utvecklas över tiden .
Scenografi: upplyst scen, stolsrader på golvet framför scenen, publik, bord, telefon, anteckningsblock, penna, kartong, krukväxt, ett par vita arkivhandskar, bordsduk, kuvert.
Varmt välkomna. Spelet kan börja.
The Ring kommer att streamas via en videolänk i realtid.
Länken till live-sändningen hittar du på May Woodhouses’ vägg på Facebook!
Den förlästa karaktären May Woodhouse föddes i Bath 1872 och är sedan 1883 bosatt på ön Samonzora där hennes far är kolonisatör. May – uppkallad efter en möjlighet – känner oket av pliktuppfyllelse, men också en oartikulerad längtan att slå sig fri, skapa sig ett liv utanför de koloniala strukturer som ålagts henne. Woodhouse, som svävar mellan verklighet och fiktion kommer som regel endast i kontakt med omvärlden genom de brev och böcker som når och lämnar öns enda postkontor. Genom dessa texter kan hon röra sig fritt mellan tidevarv och kontinenter, en frihet som hon dock undanhåller sin mor som är svårt ansatt av strävan att bibehålla sin sociala ställning i kolonins societet. Helt nyligen introducerades en telefon på postkontoret.
Bilder/Images: Freejazz © José Figueroa. Marie Gavois & Michel Klöfkorn © Marie Gavois & Michel Klöfkorn. Moa Franzén © Sofia Eliasson. Cecilia Gerimain © Johanna Gustavsson. Tove Salmgren © Danjel Andersson. May Woodhouse @ Unknown.
